Prissäkring med terminskontrakt eller futurer

Idén bakom prissäkring med hjälp av futurer är att skydda sig mot de kraftigt fluktuerande priserna på kontant- eller realmarknaden (spot market). Spannmålssäljarna (t.ex. producenten och handeln) skyddar sig mot fallande marknadspriser, medan köparna (t.ex. husdjursgårdarna, spannmålsindustrin) skyddar sig mot stigande priser. Förenklat kan man säga att prissäkring med hjälp av terminskontrakt går ut på att spannmålssäljarna skyddar sig genom att sälja futurkontrakt på börsen, medan köparna skyddar sig genom att köpa kontrakt – dvs. säljarna säljer, köparna köper. Med börstermer sägs att säljaren använder sig av s.k. kort prissäkring (short hedge) och köparen lång prissäkring (long hedge).

I varje prissäkring som görs med hjälp av terminskontrakt ingår två handelstransaktioner på börsen. Det sålda futurkontraktet köps senare tillbaka, medan det köpta kontraktet säljs, d.v.s.  terminsaffären avslutas. Tidpunkterna för kontrakten är specificerade i börsernas regler. Till exempel går futurkontrakt för kvarnvete för november 2012 på NYSE Euronext ut 10.11.21012.

Enligt börsreglerna förvandlas ett futurkontrakt till ett handelskontrakt när det förfaller. Om ett motköp inte görs och kontraktet förfaller, skulle det leda till skyldighet att sälja eller köpa ett fysiskt spannmålsparti som motsvarar kontraktsmängden (handelspartiet). Att kontraktet är bindande bekräftas genom en penninggaranti som tryggar parternas tillgångar i alla situationer. Kännetecknande för prissäkring med hjälp av terminskontrakt är att en aktörs säkerhet (kontraktets storlek) är högst lika stor som den spannmålsmängd som han i framtiden tänker sälja eller köpa. I bilaga 3 går vi närmare in på prissäkring med hjälp av terminskontrakt för den som köper eller säljer.

Bankernas tjänster för prissäkring med terminskontrakt

För jordbrukaren är det i praktiken enklast att säkra spannmålspriset med hjälp av futurer genom att anlita de tjänster som bankerna erbjuder. Banken förklarar för kunden hur olika skedena av prissäkringen går till. Det är ändå viktigt, att odlaren själv är på det klara med hur futur- eller terminskontrakten fungerar som prissäkringsinstrument, för de är för knippade för vissa risker. Bankgrupperna använder olika modeller för prissäkring. Trots att futurhandel går ut på att köpa och sälja kontrakt genomförs betalningen eller eventuella krav på tilläggssäkerheter först då kontraktet avslutas, man handlar med andra ord bara med skillnaden mellan köp och försäljning. Vid terminshandel som görs via en bank ser banken alltid till att kontrakten avslutas, så att leveransskyldighet inte uppstår.

Serviceavgifterna varierar från bank till bank. Att prissäkra sin spannmål kostar mellan ca 0,5 och 2,0 €/ton, dvs. 25-100 euro per futur. Bankernas krav på tilläggssäkerheter varierar mellan 10 och 40 procent av kontraktets värde.

Förfarandet då prissäkringen görs via en bank

Producenten går tillsammans med bankens representant igenom de kontrakt som används för prissäkringen. Man kommer överens om kraven på tilläggsäkerheter och går samtidigt igenom kontraktets produkt- och riskbeskrivning. Samtidigt går man också igenom vilka produkter, volymer och handelsplatser den planerade prissäkringen gäller. Kontrakten undertecknas.

  1. Jordbrukaren följer med futurernas prisutveckling på börsen (t.ex. www.euronext.com)
  2. Jordbrukaren beslutar att säkra priset när han på basis av tillgänglig information anser det vara lönsamt.
  3. Prissäkringen görs i praktiken per telefon, parterna är alltid jordbrukaren (undertecknaren) och bankens representant. Telefonsamtalet är bindande för båda parterna. På basis av samtalet genomför banken terminsaffären på börsen
  4. Banken skickar det skriftliga terminskontraktet till jordbrukaren, som undertecknar och returnerar det. Terminskontraktet skickas vanligen till kunden inom ett par bankdagar, per fax eller post
  5. Jordbrukaren avslutar sitt terminskontrakt vid en tidpunkt han själv anser vara lämplig. Banken sköter i annat fall om att kontraktet avslutas innan det förfaller.

Synpunkter på prissäkring med terminskontrakt

Fördelar

  1. Prissäkring med terminskontrakt ger aktören (säljaren/köparen) verktyg för att bemästra prisrisken och säkerställa att han får det kontantmarknadspris (spotpris) som han vid en viss tidpunkt anser vara bra. Säkringen gäller ända till den fysiska försäljningen av spannmålspartiet, som kan ske upp till 1,5 år senare. Nyttan med prissäkringen står i direkt proportion till prisrisken och den mängd spannmål som ska prissäkra
  2. Man behöver inte ha kapital bundet i lagerutrymmen eller produkte
  3. Kontraktet kan hävas när som helst innan terminskontraktet förfaller. Systemet är mer flexibelt än ett fysiskt handelsavtal till fast pris, som inte kan ”återköpas” efter att kontraktet ingåtts
  4. Spannmålspartiet kan fritt säljas på kontantmarknaden. Med ett terminskontrakt på börsen slipper du eventuella ersättningskrav som kan bli aktuella om du har ett futuravtal med spannmålshandeln/industrin, och spannmålspartiets kvalitet inte uppfyller kvalitetskraven.

Nackdelar

  1. Om marknadspriset förändras till din förmån får du inte ut full nytta av prisändringen. Stigande kontantmarknadspriser kan inte utnyttjas av säljaren för den del av produktionen för vilken priset har säkrats
  2. Prisnivån i hemlandet följer inte alltid prisutvecklingen på börserna. Den här s.k. basisrisken (närmare i bilaga 3) gör det svårt att förutse hur prissäkringen kommer att lyckas
  3. För att börsens eller bankens krav på tilläggssäkerheter ska uppfyllas måste det finnas tillräckligt med tillgångar eller likvida medel på det konto som används för skötseln av terminshandeln, för att förbindelserna mellan köparen och säljaren ska kunna uppfyllas i alla situationer.