Kännedom om gårdens produktionskostnader grund för säljbesluten

VI planeringen av gårdens odling och försäljningsstrategi ingår beslut om vad det lönar sig att odla och när det lönar sig att sälja, hur stora partier som säljs och till vilket pris. Ett viktigt hjälpmedel för detta är att räkna ut odlingens produktionskostnader. Med hjälp av en produktionskostnadskalkyl kan vi räkna ut de största kostnadsposterna och se vilka faktorer som påverkar resultatet mest.  Det hjälper oss också att fundera ut man ska satsa på, och var det lönar sig att spara. Vi måste ha produktionskostnaderna under kontroll för att få en konkurrenskraftig produktion. I annat fall är det orealistiskt att förvänta sig att alltid få ut ett marknadspris, som täcker alla produktionskostnader.

När man fått ett grepp om kostnaderna kan man börja planera hur och när man ska sälja spannmålen. Produktionskostnaden lägger utgångsnivån för det priskrav vi har för skörden, och det underlättar att bestämma, när vi vill sälja spannmålen eller oljeväxterna. Det gör man genom att jämföra de varierande prisprognoserna jämförs med sin egen beräknade kravnivå. Då man genom att sälja skörden på förhand fixerar spannmålspriset, är målsättningen inte att få ut det bästa möjliga priset för hela skörden. Det man vill ha är en sådan prisnivå som odlaren kan godkänna, och som primärt täcker kostnaderna och uppfyller de egna målsättningarna för verksamheten. På grund av fluktuationerna på marknaden kan detta inte alltid uppnås.

Vilket försäljningssätt säljaren väljer avgörs av hans inställning till risker eller risktålighet. Grundtanken med att fixera spannmålspriset är att genom olika typer av avtal minska den prisrisk som hänger ihop med snabba prisförändringar. Om hundra procent av spannmålen inte ännu är prissatt (såld), bär odlaren hundra procent av den risk som beror på prisfluktuationerna. Främst handlar det om hur stor risk du är villig att ta, hur stor av del den kommande skörden du är beredd att spekulera med, och hur stor del av skörden du vill skydda mot prisfluktuationer.

Det är viktigare att minimera risken än att maximera vinsten.

Marknadsårets bästa prisnivå vet du först i efterhand. Ingen kan med säkerhet säga, hurdant marknadspriset kommer att vara om några veckor eller månader. Då kan kunskapen om, att en viss prisnivå räcker för att täcka odlingskostnaderna, hjälpa dig att bestämma när det är dags att börja sälja.

Viktigt att veta kostnaderna på gårdsnivå

Försäljningspriset måste vara minst så högt att det täcker spannmåls- eller oljeväxtproduktionens rörliga kostnader, såsom arbetskostnaderna och kostnaderna för gödsling och växtskydd. De rörliga kostnadernas andel av odlingskostnaderna motsvarar omkring en fjärdedel av de faktiska sammanlagda kostnaderna. För att det ska finnas förutsättningar för en lönsam odling också i fortsättningen, ska i kostnaderna därför också ingå krav på ersättning för det kapital som är bundet i produktionen. Vi får fram nettoproduktionskostnaderna för en gröda genom att från totalkostnaderna subtrahera de stöd som betalats för grödan. Denna skillnad, dividerad med skördens mängd, kan samtidigt betraktas som målsättning för grödans pris (€/ton) vid försäljningen.

Den sammanlagda produktionskostnaden för spannmål varierar kraftigt mellan olika gårdar. Enligt ProAgrias kalkyler kan kostnaderna i medeltal variera mellan 220 och 375 euro per ton. Därför är det viktigt att var och en räknar fram produktionskostnaderna för sin egen gård.

Eri kustannuserien suuruus


Figur 1. Produktionskostnaderna för spannmål består av rörliga kostnader, arbetskostnader, fasta kostnader (maskin-, byggnads- och allmänna kostnader) samt kapitalkostnader för åkerjorden. De rörliga kostnaderna står för ca en fjärdedel (26 %) av de sammanlagda produktionskostnaderna för spannmål. De fasta kostnaderna står för en tredjedel och, tillsammans med kostnaderna för åkerjorden, för över hälften av totalkostnaderna. Källa: ProAgria Skiftesdatabank

De stora skillnaderna mellan gårdarnas kostnader beror främst på skördens storlek och på maskinkostnaderna. Om vi kan fördela kostnaderna på en större skörd, minskar kostnaderna per enhet (€/ton) betydligt. Det förutsätter att produktionsinsatserna läggs in med hänsyn till skiftets avkastningsförmåga, och i rätt proportion till den skörd man eftersträvar och förväntar sig.

Det kapital som är bundet i produktionen, särskilt i maskinerna, är den största enskilda kostnadsposten, och motsvarar, vid sidan av kostnaderna för åkerjorden, omkring en tredjedel av de sammanlagda produktionskostnaderna för spannmål. Vi borde få gängse ränta på det kapital som är bundet i produktionen, och därför ingår ränte-, avskrivnings- och underhållskostnader för maskiner och åkerjord i produktionskostnadskalkylerna för spannmål. I produktionskostnadskalkylerna används en ränteprocent för det egna kapitalet på fem procent och en lönekrav på 15,9 €/h.